Archive: Författare: Steph

I skrivande känner jag mig en smula sliten av auditionprylen, mitt egenvärde är lågt och min självkänsla är för stunden under lydnad av jante & co.
Tankar som ”varför skulle jag ha blivit vald, eller gått vidare, varför åkte jag hit, vad trodde jag” osv.
Varning för ”inte-så-peppigt” inlägg, men denna sidan av branchen är en av de större och jobbigare som jag tror är bra att lufta.

Svinjobbigt. Jag vet att det är en stor stor del av min värld och jag vet att det inte är personligt utan baserat på dagsform osv men min analytiska sida kickar igång på direkten och försöker sammanställa alla mina brister som ledde till denna utgång. 

Hittills har jag kommit fram till:

– stress över att behöva passa en tid
– dålig mental förberedelse iomed jag kastade mig in den första gruppen som följd av ovanstående, utan uppvärmning, fixa mig, byta om eller ngt. Jag hade som tur var redan bytt om men det var också allt.

ja, detta är väl egentligen det att ta fasta på.
visst hittade jante & analytikerna även såklart att jag presterade inte som jag borde, jag lärde mig för långsamt, jag var för raka-motsatsen till too much & jag hade troligen noll utstrålning.

med ett bättre mindset och mindre stress hade jag kunnat förebygga ovanstående troligen och därmed haft en bättre chans, men jag ser ändå så många fler saker jag behöver utveckla.. Som jag inte tror man kan fejka sig till. Oh well, den som lever får se. Jag får försöka komma ihåg att jag är ny i leken och inte har färdigutvecklat nån överlevnadsstrategi än.

Jag träffar på mkt danskollegor på alla auditions, från alla möjliga ställen. Jag behöver jobba på det. Jag skäms över att jag är där ”när jag vet att jag inte borde” och jag skäms när det inte går bra. Jag skäms även när de går bra. Note to self.

Men jag fortsätter smida planer, fortsätter utmana mig & skam den som ger sig, right?

Häromdagen hade jag verkligen en kamp med mig själv och mina små demoner. Ni vet, dom vi alla har som säger åt oss att vi inte duger och att vi är dåliga, samt att vi borde växa upp o skaffa ett jobb typ.

Jag var på klass och det var en ny kombo som rent tekniskt egentligen inte var så svår men jag fick verkligen inte till det. Brottandes med hjärnspökena krigade jag mig igenom klassen, men barely made it out alive kändes det som. Jag kollade i spegeln och inget stämde, jag såg ut som en amatör, jag hade fula kläder, jag kom inte ihåg stegen – ALLT var fel. Med noll groove och ännu lägre självkänsla ville jag typ gå o lägga mig under en sten. Undrade varför jag inbillade mig att jag kunde dansa, who am I kidding osv.

För första gången någonsin tror jag, hade jag en riktigt sån ”jag ruttnar ur”-upplevelse. Jag noterade nämligen halvvägs genom korren jag totalt massakrerade att jag bara kastade in handduken. Jag menar, hey – jag har varit dålig förr – believe me. Men jag har ALDRIG gett upp. Så detta var nytt och märkligt för mig. När jag då inser detta tar jag upp striden igen, men då är det som försent. Och detta händer gång på gång på gång. Jag fattar ingenting. Det är som att jag ”tröttnar på mig själv”, ruttnar ur och slutar anstränga mig parallellt med att jag kopplar på igen, ruttnar ur, kopplar på, ruttnar ur och sprialen är igång. Fruktansvärt. 

Jag var helt slut efter denna klassen. Nämnde jag att den var 55 min lång? Fan vad det tar på krafterna att bryta ner sig själv alltså..

Dagens coping var att vara på audition i Norge, känna sig i bra form, välförberedd, all-good-vibes och allt det där och ändå behöva hantera att det går åt pipsvängen.
Missförstå mig rätt, jag gjorde mitt livs bästa audition. Jag sjöng så jävla bra (detta är sånt jag sällan säger om mig själv), jag var lugn & cool, och jag inte bara dansade – jag underhöll dem. Jag såg att de gillade det, jag njöt som fan. Går ut, är bombsäker på att jag kommer klara gallringen då jag VET att jag var bra idag. Någon minut senare kommer en ur juryn ut för att informera mig om jag gått vidare eller ej, och hon tackar & förklarar att jag inte gått vidare.

Nere på jorden på 0,3 millisekunder.

Jag vet att man typecastar och jag vet att hon sa att jag var skitbra & att hon ska kontakta mig för en annan produktion som hon tror jag skulle passa bättre till (och hon har med all säkerhet rätt) men det hjälper inte. Det hade ju gått så bra, och jag hade ju så gärna velat ha det jobbet.. Jag blev skitledsen. Plockade upp det sågspån till självförtroende som fanns kvar och begav mig in mot oslo centrum igen för att vänta de ca 10 h som återstod tills min nattbuss skulle ta mig hem igen. Kände mig som en sorglig & misslyckad jävel.

Det är inte busenkelt detta. Balansgången. Egenvärdet. Jag är ok nu, och varit det sen jag typ kom fram till espresso house för vad som känns som 100 timmar sen. Men det är tufft i stunden alltså. Man är så blottad.

Långt inlägg, inte superuppmuntrande kanske, men jag tycker denna sidan av frilansandet inom min branch behöver få luftas lite. Kan tänka mig att det är lätt att tro att allt bara är så jävla ballt hela tiden som dansare, konstnär, artist eller vad man nu råkar pyssla med i min branch. Nu är jag halvvägs hem till sverige och ska passa på att få några timmars sömn innan morgondagen river igång med nya utmaningar redan kl.8.00 (oh lord)

Heja mig & heja processen.

Till att börja med vill jag bara lyfta att wow, JA – statist.se bar verkligen frukt, and keep’em coming! Redan samma dag som jag registrerade mig blev jag bokad för ett statistjobb, och påväg hem ifrån den filmningen så ringde en annan och bokade upp mig samma eftermiddag. Såhär har det fortsatt och jag känner att fan va göttigt ändå att jag registrerade mig trots att jag tvekade lite om det skulle löna sig!

Utöver detta nya extrajobb jag numer har (uppenbarligen) så har jag vikat i veckan hos natali i nacka och i helgen håller jag även två danspartyn. 

Känner mig glad & tacksam för att saker börjar lossna lite och flyta på!

Bild ifrån sommaren 2017 under Sandared-lägret jag undervisade på

Idag signade jag upp mig på statist.se av en ”slump” (såg en reklam) egentligen enbart för att jag tyckte att jag stämde in på beskrivningen i annonsen som var själva reklamen. 

Har varit medlem här en gång tidigare, men har för mig att det typ inte gav något alls då. Dock var jag helt grön då också inom branchen.. Inte för att jag är superetablerad nu, haha men jag har ju iallafall ngt att skriva på cv:t. Då hade jag varken utbildning eller erfarenhet, så ja ni fattar. Blev inte miljonär om vi säger så.
Blir spännande och se om det bär frukt denna gången!

Heja mig & heja nya initiativ!

BILDERNA HAR KOMMIT!

De blev så himla fina! Som vi våndats i veckan när vi skulle välja ut vilka vi skulle köpa, men efter MYCKET konsulterande med vänner & familj (och inte minst våra egna egon) så lyckades vi sålla fram the finalists. Som jag sa till Marika, nu känner man sig som en riktig dansare. Haha, som att det sitter i bilderna! Men ändå, så känns det faktiskt. Jag vet, jag är en tönt & jag är helt ok med det!

Håll utkik på hemsidan, jag ska så fort jag har tid uppdatera portfolion med mina nya PROFFSIGA foton!

En liten komisk parentes är ju att jag inte lyckats ta mig till fotografen på över ett halvår, och när jag väl gör slag i saken (läs: marika bokade tid åt mig tillsammans med henne) så går jag och byter hårfärg – DAGEN EFTER fotograferingen… The irony. Tur jag inte tog några headshots, haha..

Dagens äventyr var ett exklusivt gig på HotelSix tillsammans med Stockholm Noir!

Superroligt, och lite mäktigt att göra mitt allra första rena dansjobb, enbart dans! Dödstemat fortsätter, lol. Denna gången var vi demoner/dödsänglar..

För er som inte alls förstår vad jag snackar om så syftar jag på mina 2 senaste produktioner där jag i Madama Butterfly ”representerade döden” och i Barock n’ Roll var ”dödsdansare”, haha!

Syftet med giget var att produktionsteamet på The Kennel skulle filma till en demo (vet inte vad man kallar de i deras branch) som de sen ska använda för att sälja in till diverse festivaler mm.
Detta innebär, som ni förstår, ett FETARE upplägg med visuals på livets kanske största ledskärm, överfett ljud, rökeffekter and the list goes on..

Håll tummarna för att det blir en bra film, så Stephanie får åka på turné med dessa busarna! I’ll keep u posted..

Hej kompisar,

Håll i er, idag hände de grejer!
Jag var hårmodell för ett Guy Tang MyIdentity-event för frisörer på Scandic Anglais ikväll! Inför detta tillbringade jag hela dagen på Peace & Noise. Två stycken Guy Tang-ambassadörer gick loss på mitt hår och resultatet var ju nästan omänskligt.. 

Frisörer: 
Linda Mikaelsdotter
Lizette Hörning

Tack till Klas Hjälmberg som anordnade detta, jag är så nöjd och glad!

Dagens äventyr var att jag & Marika på The Head för att styra upp våra portfolio’s och dansbilder! Vi började såklart med att vandra 10 min åt fel håll så vi satte en personlig prägel på besöket direkt genom att vara 15 min försenade..

Det var superkul och jag ser så mycket fram emot att få bilderna.
Både jag och Marika är mer eller mindre övertaggade.

Efter detta fick jag ett extra tillskott till mitt lilla hunddagis då Sten stannade hos oss medan Marika åkte och repade.
På kvällen åkte jag sen för första gången till Flow för att göra min första aerial-träning. Var så sjukt pepp på att komma igång, och så otroligt glad att jag anmälde mig trots allt! Nu är jag mest mör. Wow, vilken träning. Wow, vilken träningsvärk jag har att se fram emot..

Bra jäkla dag!!

Denna vecka bjuder på bland annat audition i Danmark och besök i skåne när jag ändå har vägarna förbi! Det ska bli superroligt, och särskilt taggad är jag på att besöka min fina vän Angelica Radvolt som just nu är på Malmö Stadsteater, aktuell med Fröken Julie samt prepp inför Vinnaren Tar Allt som har premiär längre fram i vår! Planen är att jag ska kolla på henne på onsdag efter audition, när hon spelar Kristin i Fröken Julie. Ser fram emot det sååå mycket! Låt oss hoppas blåklockan hinner försvinna tills dess..

Men först nu, återförening med min älskade sångpedagog Helena Jonason! Längesen jag sjöng för henne nu, pga allt mitt resande de senaste 6 månaderna. Ska bli så skönt att komma igång med lektionerna igen nu, behöver lite struktur i sjungandet känner jag!

Därefter bjuder kvällen på dans, ännu en sak som det är otroligt skönt att vara igång med igen!!

Inbokat & betalt!

Jag har nu anmält mig till en kurs i aerial! Mer enkelt förklarat är det en kurs i luftakrobatik, såsom hoop & silk. 
Nina, en av mina fellow boden-kollegor är ju både instruktör och performer inom detta, och omedvetet planterade hon nog idén hos mig under showens gång!

Nu är allt klappat och klart, kursen börjar nästa vecka (som jag ju givetvis råkar vara i danmark/malmö) och jag riktigt längtar. Som ett barn på julafton.

Dagens tack till bästa Nina Heldenius som inspirerade mig att vidga mina vyer och springa på en tanke som antagligen inte fått fart annars! Hon är förövrigt magisk i ringen.